TARDIS repareras

Under den mest olägliga av olägliga tider så bestämde sig min laptop för att sjunga på sista versen och den lilla antydan till planering jag lyckas åstadkomma åkte ju självklart ut genom fönstret. Nu har jag en ny datormaskin i knäet, men inte hunnit skriva något för denna måndag. Dessutom har jag en gaziljon inlämningsuppgifter i skolan, så bloggande - hur roligt det än är - får dock en underordnad plats i priolistan. Jag kommer skriva inlägg de närmaste två månaderna, men kommer troligtvis inte ha tid att göra det varje vecka. Ni får helt enkelt ha lite överseende med det, och ivrigt vänta på tider då jag faktiskt har möjlighet att utveckla den här sidan så som jag vill.

In other news, jag var och såg Hunger Games: Catching Fire på bio. Den var bra. 'Nuff said. :P

Och om ni har tråkigt under dödtiderna för den här bloggen, så kan ni ju lägga några timmar på att lyssna på Noah "Spoony" Antwilers Counter Monkey-avsnitt på YouTube där han nördar D&D för fullt.

Enjoy!

Biobesök: Thor - The Dark World

Så, då har man varit och sett Marvels senaste spektakel Thor: The Dark World på bioduken, i multipla - nåja, tre - dimensioner och här följer domen.

Filmen är såklart uppföljare till den första Thor-filmen från 2011, samt The Avengers från 2012, där bland annat Bifrost förstördes och Loke blev lite maktgalen. Thor: The Dark World börjar med att Bifrost återskapats och Loke är på väg att sättas i säkert förvar (eller är han?). Thor fixar fred i de nio världarna och trånar samtidigt efter dödliga Jane Foster på jorden. Dr. Erik Selvig (Stellan Skarsgård) springer omkring näck i Stonehenge och ja, så dyker svartalver upp också och ställer till med otyg.

Det är en film i samma anda och atmosfär som första filmen, och den lyckas hålla en väldigt bra balans mellan humor och drama - vilket till en del är dess attraktionskraft. Det andra som attrakterar åskådaren är de fantastiska, datorgenerade vyerna över gudarnas boning Asgård. Ja, och så att spana på - beroende på vilket man föredrar - Chris Hemsworths muskler eller Natalie Portmans...hm...hår (Det är seriöst orealistiskt hur varenda av hennes hårstrån alltid lyckas ligga perfekt.). Action och explosioner ingår i priset.

Skådespeleriet är såklart av första klass, men med den budget som pumpas in i dessa filmer så kan man knappast förvänta sig mindre. Karaktärerna är inte ytliga, men alla av dem är heller inte särskilt komplexa. Loke är såklart undantaget som ömsom ond snubbe och ömsom mindre ond snubbe, med tvivelaktiga motiv och kanske lite mer mammakär än vad han vill erkänna.

Handlingsmässigt är det här en typisk popcornrulle, men en väldigt underhållande sådan. Är man ute efter djup så sitter man i fel salong. Å andra sidan är det här inte en film att se om man inte sett föregångarna, så nog vet man vad man har att förvänta sig. Och lite imponerande är det ändå att Marvels fortsättningsfilmer - Avengers, Thor: The Dark World, Iron Man 2 och 3 - ändå lyckas hålla en tämligen genomgående god kvalitet, speciellt i en värld där kassa uppföljare är mer regel än undantag.

Betyg:

Redundant? Icke!

Jag har gjort det igen! Vad för något? Jo, köpt ytterliggare ett exemplar av något som jag egentligen redan äger. Den har gången så lade jag impulsivt in en förhandsbokning på The Hobbit Extended Edition. Jag har nu inte den utökade varianten sedan innan, men däremot den limiterade steelbookutgåvan. Så snart kommer jag stå med två olika, väldigt speciella utgåvor av filmen i handen. Behöver jag det? Knappast! Men självklart kommer jag behålla båda två! Samma sak skedde med filmen Avatar, där jag först köpte steelbooken och sedan också inhandlade boxen med Extended Cut. Och ni som läst mitt första inlägg här på bloggen vet redan att jag har sex olika utgåvor av filmen Metropolis på DVD och Blu-Ray. Jag vill påstå att jag ännu inte köpt min sista Metropolisutgåva. Men är det ens favoritfilm, så är det!

Det är inte bara så att jag köper in olika varianter på saker, utan i vissa fall har jag även handlat in ett exakt likadant ex. Det har dock mest gällt mina LP-skivor, då varenda gång jag går på loppis eller surfar på tradera alltid hittar något med mina favoritartister och då spelar det ingen roll om jag har albumet innan eller inte.



Oooops!

Och eftersom jag har tenta om två dagar så får det här bli allt för denna gång. Min tidsmaskin krånglar fortfarande. ;)

Dittan och dattan och Babylon 5

Jag må ha vissa användbara - och mindre användbara - talanger men planering är inte en av dessa. Denna vecka hade jag tänkt att skriva en bokrecension på en bok jag läst ut. Problemet, såklart, är att jag inte hunnit läsa ut den. Tentavecka börjar dessutom närma sig och det är mest nervsystem, endokrina system och dylikt som rör sig i min hjärna just nu. Men mitt emellan juxtaglomerulära celler och Henles slynga så sätter jag ibland på ett avsnitt (eller två...eller tre) av Babylon 5. Jag har ägt den kompletta samlingsboxen ett tag men först nu, av alla olägliga tider, påbörjat och fastnat i serien. Vid ett senare tillfälle skall jag gå igenom boxen ordentligt, men tillsvidare får ni nöja er med en dregelframkallande innehållsförteckning samt en gammal bild från inköpsdatum, som inkluderar ett par andra roliga saker. :)

Boxens innehåll:

• Babylon 5: The Gathering - långfilmslångt pilotavsnitt
• Babylon 5 Säsong 1-5
• Crusade Complete Series (spin-offserie som bara gjordes i en säsong)
• Franchisens långfilmer:
• A Call to Arms
• The River of Souls
• Thirdspace
• The Legend of The Rangers
• In the Beginning
• The Lost Tales

Äldre bild

Ivanova out!

En postbil kommer lastad III

Som utlovat kommer här en ny uppdatering av samlingarna, och det är mycket skoj som har tillkommit sedan sist.

Tillskott i Fantasy Masterworks-serien

Förlaget Gollancz har under många år publicerat viktiga och populära titlar i två fantastiska serier; Fantasy Masterworks och Science Fiction Masterworks. Jag har bara sporadiskt samlat på dessa titlar - det finns så mycket annat jag också vill köpa att det bara händer någon gång per år som jag får ett ryck och köper in några titlar till serierna. Dessutom har nya tillskott till serien, inklusive återutgivningar av de gamla delarna, fått gräsligt fula omslag å det senaste och jag har ännu bara begränsat mig till originalomslagen. Jämför gamla utgåvan av The Stars my Destination med den nya utgåvan.

Oavsett så är det några riktigt trevliga tillskott jag skickat efter. De är alla från Fantasy-serien för det råkade bara bli så. Jag samlar såklart också på Science Fictionserien. Den första är också den första i serien, dvs nummer ett, Gene Wolfes The Book of The New Sun Volume 1: Shadow and Claw. Jag har visserligen denna på svenska redan, men jag har länge velat läsa den på originalspråk. Nästa är nummer tre i serien; The Worm Ouroboros av E.R. Eddison. Det är alltid lite av en utmaning att läsa det annorlunda skrivsätt som används i äldre böcker och denna publicerades första gången 1922, så det är en respektingivande ålder den har. Men jag lyckades ta mig igenom Lord Dunsanys Time and the Gods, så jag hoppas denna ger en likadan fascinerande upplevelse. Nummer tjugosju är nästa tillskott, det vill säga Jack Vances Lyonesse: Suldrun's Garden. Jag har ännu inte läst någon av Vances böcker, men med med tanke på hur välkänd han är inom genren så är det nog dags att göra det. Sista tillskottet är också det jag mest ser fram emot att att få läsa och boken ligger redan i min "skall-läsas-snart-hög" och detta är nummer fyrtiotvå i serien; Michael Swanwicks The Iron Dragon's Daughter. Jag säger inte så mycket om den boken just nu, eftersom jag planerar att recensera den här på bloggen någon gång i framtiden för att se om den lever upp till mina förväntningar.

Julie Felix - The World Goes Round & Round

Att jag köpt en vinylskiva med folkmusik är inget förvånande för den som känner mig, eller för den som läsa mina tidigare inlägg här. Jag skall inte säga så mycket mer än att jag fullkomligt ÄLSKAR denna skiva, efter att nu ha lyssnat igenom den många gånger sedan jag köpte den för lite mindre än en vecka sedan. Det är en originalutgåva med fint omslag, något slitet inneromslag men skiva i nästan nyskick. Jag rekommenderar alla som gillar Joan Baez, Buffy Sainte-Marie eller Judy Collins att försöka leta upp detta album. Tyvärr finns det i dagsläget inte tillgängligt på Spotify.

Classic Rock Magazine AOR Nr 9

Heart är på framsidan, behöver jag säga något mer?



Nya inköp, inklusive det jag köpte på Science Fictionmässan.

Science Fiction, Science Fiction och mer Science Fiction till filmhyllan

Sex nya filmer har det blivit, utöver det jag köpte på Science Fictionmässan som jag pratar om i förra inlägget, och alla sex är science fiction av något slag. De är dock ganska olika också; ett par klassiker, en personlig favorit och några som jag aldrig sett, ett par av dem kända för att vara ganska dåliga. Vilka filmer pratar jag om? Klassikerna är Stalker regisserad av Andrej Tarkovskij (som också regisserade den ursprungliga Solaris) och The Fantastic Voyage baserad på en bok av Isaac Asimov. Den perosnliga favoriten är John Carter som bombade totalt när den gick på bio, men som jag tyckte väldigt mycket om (förutom slutet, men det är bara ett smärre problem). För de som menar att den här filmen stjäl idéer både kors och tvärs från andra filmer inom genren och är så mycket kliché som det kan bli; ni inser att den är baserad på en bok från 1912 som i princip skapade pulp fantasy/science fantasy genren. Det är alla andra filmer som stjäl från denna.

De tre sista är Pitch Black, första delen i Riddickserien som jag ser fram emot att se, och en box med de båda Alien vs. Predator-filmerna som är ganska ökända bland fans. Kommer jag tycka de är lika dåliga? Ja, det får tiden utröna, men oavsett så vill jag ha dem för att komplettera min Alien/Predator-samling.

Nästa vecka har jag inte planerat vad jag skall skriva om, så prepare to be surprised!

Doctor Who och The Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention

Så jag bestämde mig för att skriva ett extra inlägg denna vecka med anledning av stora nyheter inom TV-världen, samt lite nördigt jag själv haft för mig i helgen. En ny uppdatering om mina nya inköp kommer som utlovat på måndag.

Som kanske är känt för många av er, så saknas många avsnitt från den klassiska TV-serien Doctor Who. Detta på grund av att BBC en gång i tiden - innan hemvideoeran - inte trodde att avsnitten var så populära att de skulle behöva sändas fler gånger i TV och kastade därmed en mängd filmrullar på tippen (det var inte bara Doctor Who som drabbades av detta). De har nu bittert ångrat detta eftersom Doctor Who blivit en av de längsta TV-serierna genom tiderna och haft en stor påverkan på Science Fictiongenren överlag. Serien sändes i princip konstant mellan åren 1963 och 1989, efter det kom en film 1996, och 2005 återupplivades och moderniserades serien och produceras än idag. I samband med återupplivningen så intensifierades också sökandet av saknade avsnitt. De saknade avsnitten är alla från 60-talet och många existerar troligtvis inte längre i någon form (Förutom i ljudformat. Ursprungsljuden till alla episoder existerar fortfarande.) Men hos fans finns fortfarande hopp om att avsnitt skall hittas och senast det skedde var 2011 då två ensamma avsnitt från serials (vad sjutton kan man kalla serials på svenska??) Galaxy 4 och The Underwater Menace hittades. Men det var fortfarande mer än hundra avsnitt som saknades och sannolikheten att fler skulle hittas blev bara mindre och mindre. Men tro't eller ej, i fredags (efter månader av ryktesspridning på internet) så meddelade BBC att elva avsnitt återupptäckts, i Nigeria av alla ställen (vissa källor påstår att de hittats i Etiopien, men det är lika obskyrt det). Avsnitten ifråga är den kompletta sex delar långa serial The Enemy of the World och den nästan kompletta (avsnitt 3 saknas fortfarande) sex delar långa serial The Web of Fear. Så nu, mina vänner, finns det all anledning att fira för antalet saknade avsnitt är nere i tvåsiffriga 97 stycken och för er som inte bojkottar iTunes (som jag gör) så finns de "nya" avsnitten redan tillgängliga där. Andra får nöja sig med en trailer från BBC och vänta på DVD-släpp i slutet av 2013 och början av 2014. OBS trailern nedan kommer inte från mitt YouTube-konto.

Något annat som jag också vill dela med mig av är min utflykt till Science Fictionmässan i Helsingborg idag. Det är andra året mässan hållts i Helsingborg, och under året dyker den också upp i Stockholm, Göteborg och Malmö. Även fast jag bor relativt nära Malmö har jag faktiskt inte tagit mig i kragen att åka på mässan där någon gång (dåligt av mig, jag vet), så upplevelsen i Helsingborg var väldigt ny för mig. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar jag hade större budget, för det fanns så mycket jag ville köpa och ungefär lika mycket jag inte hade råd med. Men jag kom därifrån med en Wonder Woman T-shirt och några filmer (såklart!) från Studio S/NjutaFilms bord; Slakthus 5 och Kampen om Elden på DVD, samt The ABCs of Death på Blu-Ray. På plats fanns också skådisar som Kenny Baker från Star Wars, Sarah Douglas från serien V och ett par hobbitar från de aktuella Bilbofilmerna. Personligen tycker jag träffa skådisar är mindre intressant än att handla prylar, så det blev ingen fotosession med dem för mig. Något annat roligt som fanns vid Walking Dead-bordet var en konstnär som för 200 kr ritade zombiepoträtt av dig, något som min polare tog chansen att göra och jag kan inte säga annat än att det blev ASCOOLT!

(Bilderna nedan är från mobilkamera.)

Greedos hand!

Scandinavian V fanclub.

Stormtroopers såklart!

Till våren kommer mässan till Malmö igen. Jag hoppas vi ses där!

5 filmer från "vill se"-listan

Som jag kanske nämnt (eller ni har noterat i sidmenyn) så är jag medlem på filmtipset.se och använder mig såklart av deras vill se-lista för att hålla koll på filmer som intresserar mig. Jag må ha riktat in mig på bara ett par genrer som mina favoriter, men därmed inte sagt att de är de enda genrer jag kollar på och vill se-listan innehåller allt från The Man Who Shot Liberty Valance till filmer av regissören Abbas Kierostami. Enda problemet jag har med listan är att den fylls på snabbare än den töms. ;) Idag tänkte jag dela med mig av fem av de filmer som ligger i listan, men tyvärr har jag inte tid för längre utvecklingar utan det blir bara en snabb förklaring av vad det är som attraherar mig till just dessa filmer. Klicka på titlarna för att komma till filmens sida på filmtipset.

1. Island of Lost Souls (1932)
Den här historien har filmatiserats många gånger men den mest välkända är nog denna version från 1932 regisserad av Erle C Kenton. I vissa kretsar anses den vara en klassiker och utgåvan som jag står och dreglar över är den brittiska steelbookutgåvan från Masters of Cinema-serien (MoC liknar den amerikanska Criterion Collection). Förutom att den är klassiker, och förutom att den givits ut i steelbookutgåva, så tror jag det är kombinationen av romantik, äventyr och skräck à la 30-tal som lockar mig till denna.

2. Soldier Blue (1970)
Förutom att jag då och då känner för slänga upp en Westernfilm på TV-rutan, så är det faktum att denna film ligger i listan helt och hållet min mors fel, då hon under en diskussion om folkmusik nämnde - sådär nonchalant iförbifarten - att denna film innehöll en sång av Buffy Sainte-Marie så blev jag ju illa tvungen att lägga denna i önskelistan. För jag gillar Buffy Sainte-Marie. Nuff said!

3. Gandahar (1986)
Jag vet egentligen relativt lite om denna film, mer än att den är animerad. Intrycket jag fått är att den är lite surrealistisk sci-fi/fantasy i stil med La Planète Sauvage (som jag har sett). Jag finner alltid animerade filmer visuellt intressanta och då speciellt lite västerländsk, smal och vuxeninriktad sådan.

4. Frozen (2013)
När jag i förra stycket säger att jag gillar animerade filmer så inbegriper det inte bara de vuxeninriktade filmer som nämns; Disney kommer jag alltid ha en sådan nostalgikärlek till att jag slaviskt ser alla deras nya filmer även när jag misstänker att jag inte kommer gilla dem. Deras senaste - som ännu inte premiärat här i Sverige - är en tolkning av sagan The Ice Queen. Det är en saga som jag alltid gillat eftersom jag alltid upplevt den som något mer ambiguös än vad sagor generellt brukar vara och det har varit något jag uppskattat. Trailern till den här filmen säger mycket genom att egentligen inte säga någontint alls, och jag är skeptiskt men hoppfull att den skall ha fångat ursprungshistoriens atmosfär.

5. Ender's Game (2013)
Boken Ender's Game av Orson Scott Card var en av de första science fictionromaner jag någonsin läste och jag även om jag inte läst om den på många år, så minns jag den med måttlig kärlek. Det är dock en bok som också ställt till med bekymmer i form av frågan; kan man gilla en persons verk utan att gilla personen själv? Det är knappast en hemlighet att Orson Scott Card har radikala åsikter om både det ena och det andra, mest uppmärksammade de han har om homosexualitet. Jag har ännu inte kommit fram till ett svar på frågan, men jag kommer ändå se den här filmen på bio för att se om den är så mångbottnad som jag minns den. Troligtvis inte.

Det blir allt för denna gång gott folk och nästa gång blir det ännu ett inlägg om saker jag handlat; bland annat Julie Felix, Michael Swanwick och Andrej Tarkovskij.

Stay online!

Spelhyllan

Så, en ny expansion av Magic: The Gathering har kommit ut. Det borde jag kanske snacka om. Men det tänker jag inte, för jag spelar fatktiskt inte MTG. Det låter kanske märkligt att jag vill kalla mig fantasynörd utan att spela MTG, men jag är inte helt obekant med spelet. Faktiskt har jag en ganska nära relation till det, men som så mycket annat så stötte jag först på det i yngre tonåren och lantfödd som man är så led man ju en viss brist på spelkompanjoner. Jag har aldrig varit en person som omgivit mig med en stor vänkrets, utan mina vänner har alltid varit få men desto mer lojala. Problemet - om man nu vill kalla det så - är att de aldrig riktigt haft samma intressen som mig, inte gällande fantasy i alla fall. Under många år valde jag därför att samla på Magickort, snarare än att spela med dem. Idag, när jag faktiskt känner folk som spelar, så blir jag avskräckt från att be någon av dem att träna upp mig eftersom de är så jäkla mycket bättre än mig. Jag är en ganska solitär människa, så att få lära mig något på egen hand tilltalar mig och lösningen på det hela är Magic 2014 Duels of the Planeswalkers som finns tillgängligt på Steam. Det finns deprimerande få spel på mitt Steamkonto - mycket på grund av att jag använder laptop, och ja de är knappast anpassade för att spela med - men Magic 2014 finns installerat just med avsikten att ge mig mer färdigheter. Visserligen spelar jag just nu bara på nybörjarnivå och man kan ifrågasätta hur egentligt utmanande A.I.'n är, men det är en början och allting måste börja någonstans.

Deprimerande!

Jag är en något större Playstationspelare - äger både en PS2 och en PS3 - än jag är PC-spelare, men även där är jag ganska ny i spelet (hehe) och samlingen är blygsam. Den har dock blivit förbättrad med ett par bokstöd som jag fullkomligt älskar!



Jag har tidigare pratat om mitt Warhammerspelande, så jag tänker inte gå in på det idag (men definitivt i framtiden) och vad gäller bordsspel så är det mest strategispelet Carcassonne, med ett antal expansioner till, som jag spelar regelbundet. För några år sedan köpte jag dock spelet Risk i Star Wars-variant på loppmarknad i hemtrakten. Helt nytt var det, med figurer och tärningar fortfarande i fabriksplastpåsar. Och idag? Ligger fortfarande i samma plastpåsar. Suck. -_- Jag verkar fortfarande lida en viss brist på spelkompisar.

En sista spelkategori som, liksom MTG, jag alltid velat testa men aldrig faktiskt gjort är rollspel - bordsrollspel för att vara specifik. Men jag har i min ägo en Dungeons and Dragons 4th Edition Starter Box samt en låda med spelar- och spelledarböcker till det svenska rollspelet Eon (också den köpt på loppmarknad) och ja någon dag kanske jag kommer till en punkt då jag kan kalla mig erfaren rollspelare (eller erfaren spelledare, för det är faktiskt den positionen som jag känner attraherar mig mest).

Och så har jag en uppsättning tärningar också - för hur klarar man sig utan tärningar för roll- och bordsspel? Men det är ett så pass intressant ämne att det nästan är värt ett helt eget inlägg. Under tiden kan ni ju titta på den här YouTube-videon om just tärningar i rollspelssammanhang.

Keep up the Steam!

Tidsmaskin ur funktion!

Det är mitt mål att få ett inlägg publicerat varje måndag, men denna gång har jag inte haft tid att skriva klart det inlägg jag planerat för denna vecka. Men om ni har tålamod att vänta till morgondagen så får ni få läsa snack om spel i allehanda modigenrer.

Håll ut!

En postbil kommer lastad II

För de tre första objekten i det här inlägget fuskar jag faktiskt lite, eftersom de inte levererats av någon postbil, utan faktiskt köpts i butik. Shopping IRL om ni så vill. De är resultatet av ett besök hos Repeat Records i Lund, en butik som främst säljer musik i form av vinyl och CD, men också har ett visst utbud av begagnad film. För ovanlighetens skull kom jag inte ut därifrån med en kasse full av LP-skivor, utan slumpen ville att de saker jag fann mest intressanta var av något mindre dimensioner. (Jag älskar vinyler, men de har en väldigt opraktisk storlek!)

Bob Dylan - John Wesley Harding

John Wesley Harding i
gammal och ny variant.

Som ni nog noterat lyssnar jag väldigt mycket på folkmusik i de flesta former och Bob Dylan är inget undantag. Dock vill jag påstå att jag är mer ett fan av hans låtskrivande, än av hans låtframförande. Hans något speciella sångstil tilltalar mig inte alltid. Albumet John Wesley Harding, ursprungligen från 1968, är jag faktiskt mer bekant med genom Thea Gilmores tolkning från 2011. Jag får nog säga att jag föredrar Gilmores coverversioner av låtarna, men det har troligtvis mest att göra med att jag i nio fall utav tio föredrar kvinnliga sångerskor. Men när jag hittade originalalbumet av Bob Dylan i butiken så bestämde jag mig för att slå till, för det är ändå något speciellt med att uppleva låtar i deras ursprungliga tappning. Mina favoriter från albumet är All Along the Watchtower, The Ballad of Frankie Lee and Judas Priest samt The Wicked Messenger. Till skillnad från vad verkar vara majoriteten musiklyssnare så tycker jag inte att Jimi Hendrix' version av All Along the Watchtower är den bästa och definitiva tolkningen av låten. Bob Dylans avskalade och mer akustiska arrangemang är i min mening mer effektfullt för att delge låtens syfte, medan Jimi Hendrix' må vara pampigare men också mindre känslofull och intim.

Judy Collins - Judy sings Dylan
Mer Dylan, men inte i original och inte framfört av Thea Gilmore, utan av folksångerskan Judy Collins. Jag har inte hunnit lyssna igenom det här albumet något nämnvärt, men gillar man folkmusik i stil med Joan Baez eller Sandy Denny, så är Judy Collins ett ganska naturligt tillskott till spellistorna. Skivan innehåller bland annat covers av låtarna Like a Rolling Stone och It's All Over Now Baby Blue.

Voyage to the Bottom of the Sea (20th Century Classics)
Denna film är faktiskt tämligen okänd för mig, men jag är alltid intresserad av lite halvretro, b-filmsaktiga science fictionfilmer från femtiotalet. Det mesta från det årtiondet har lite kultkänsla, även skräpfilmerna. Och den här filmen inkluderar en roll av Walter Pidgeon, känd från klassikern Forbidden Planet, så jag är ju automatiskt nyfiken. Dessutom är det en snygg slipcoverutgåva, dock utan bonusmaterial. Att fodralet sedan också är numrerad på ryggen får det ju att rycka i internetshoppingfingrarna, för är det något jag aldrig kan motså så är det att samla på numrerade serier à la Studio Ghibli Collection, Disneyklassiker och dylika.

Film, film, FILM!

Journey to the Center of the Earth (1993)
Den här TV-filmen beställde jag från andra sidan pölen eftersom den är en del av mitt pågående Projekt SFFH som jag pratade om i förra inlägget. Låt mig börja med att säga att det inte har varit lätt att få tag på den. Denna titel släpptes 2011 som en Amazon.com Manufacture on Demand DVD och innan dess verkar det bara ha funnits en ryskdubbad VHS-utgåva på hemvideomarknaden. Jag har dock inte kunnat bekräfta detta till hundra procent. Det är en obskyr TV-film som verkar vara ett första försök till en TV-serie som aldrig blev av, och det skall vi nog vara glada över för det här är knappast en bra film. Visst kan man skratta lite åt töntigheterna, men när det är uppenbart att det inte är en färdig berättelse och segment är haffsigt sammansatta med berättarröst och klipp från scener som troligtvis skulle ha tillhört ett annat avsnitt i serien, så kan man knappast ge den beröm oavsett hur gentil man är. Men jag är ändå glad att ha den i min ägo just på grund av dess obskyritet.

The Blair Witch Experience Box
Det är lite pinsamt att medge att jag aldrig sett The Blair Witch Project, som väl numera anses vara en klassiker. Men med den här boxen har jag tänkt ge ändring på det. Det som fick mig att till slut komma till skott med att inhandla den till samlingen var en video på blip.tv (varning: spoilers) angående den andra filmen i serien, Book of Shadows: Blair Witch 2, som fångade mitt intresse. Det exemplar jag köpte är begagnat, men i tillräckligt gott skick för mig och den innehåller även en del andra godsaker såsom tre PC-spel från franchisen och ett halsband föreställande en symbol från filmen (Nej, jag kommer aldrig använda det som ett faktiskt halsband.).

Star Trek: Into Darkness Steelbook
Den här hade jag inte planerat att köpa på ett tag, men så hörde jag rykten om att folk klagade på det nästan icke-existerande bonusmaterialet på de vanliga utgåvorna. Så jag tänkte då att det kanske var idé att införskaffa den utgåva som innehöll en del exklusivt material, nämligen den limiterade steelbookutgåvan (Jag går alltid igång på steelbooks alltså!). Dock så passar den inte riktigt in i min filmhylla eftersom det är en Blu-Ray, medan allt annat Star Trek-relaterat som jag äger är på DVD. Men det är sådana smällar man får ta när man spontanköper grejer.

Ett ändlöst projekt

För ett bra tag sedan kom jag på en idé till ett filmtittarprojekt som jag aldrig, realistiskt sett, skulle kunna slutföra, men som fortsätter att hålla mig intresserad just av den anledningen. Projektet var att jag skulle se alla science fiction-, fantasy- och skräckfilmer som jag kunde hitta. Ja, ni kan ju höra hur ouppnåeligt det låter. Men av någon anledning så påbörjade jag projektet - som jag kallar Projekt SFFH, där H står för skräck såklart - och jag har liksom fortsatt av ren galenskap.

Idén var att jag skulle beta av ett år i taget och enligt en Random Number Generator på internet så blev det att jag började med science fiction från 1993, skräck från 1975 och fantasy från 1941. Eftersom jag använder filmtipset.se så väljer jag att begränsa mig till de filmer som finns inlagda där. Det är möjligt att imdb listar ytterliggare några filmer från de åren, men jag har inte tid att leta upp varenda obskyritet och filmtipsets databas är fullt tillräcklig. Det kommer naturligtvis också finnas filmer som jag inte kommer kunna få tag på, och för att kunna gå vidare med projektet får jag helt enkelt hoppa över dem. Men om någon vet var man får tag på Kenneth Angers Who Has Been Rocking My Dreamboat så får de gärna berätta det för mig.

Nedan kommer rapport om hur projektet framskridit än så länge. Listorna innehåller de filmer jag sett, först sorterade efter det betyg de fått (siffra från 1-5) och sedan sorterade alfabetiskt. Klicka på listtitlarna för att få en komplett lista över alla filmer från året ifråga (som finns inlagda på filmtipset.se).

Science Fiction, 1993:

• 12.01 (5)
• Cyborg Cop (4)
• Jurassic Park
• Knights
• 8 Man After (3)
• The Attack of the 50 ft Woman
• Babylon 5: The Gathering
• Battle Angel
• Body Snatchers
• Demolition Man
• Galleria
• Lifepod
• Mask of Zeguy
• Nemesis
• Philadelphia Experiment 2
• Return of the Living Dead 3
• Robocop 3
• SeaQuest (Pilotavsnittet)
• Ticks
• The Tommyknockers
• A Wind Named Amnesia (2)
• American Cyborg: Steel Warrior
• Arcade
• Carnosaur
• Fire in the Sky
• Full Eclipse
• The Meteor Man
• Secret Adventures of Tom Thumb
• Beach Babes from Beyond (1)
• Coneheads
• Patlabor 2
• Super Mario Bros.

Skräck, 1975:

• The Rocky Horror Picture Show (5)
• Shivers
• Deep Red (3)
• Eyeball
• Night of the Seagulls
• Picnic at Hanging Rock
• Alice Cooper: The Nightmare (2)
• Invasion of the Giant Spiders

Fantasy, 1941:

• Mr. Bug Goes to Town (5)
• The Wolf Man (4)
• Adventures of Captain Marvel (3)
• The Blood of Jesus (1)

Den dynamiska musiksmaken

Jag har ofta försökt göra listor i stil med "mina topp fem favoritartister genom tiderna" och funnit det en ganska omöjlig uppgift då vilka artister man gillar och lyssnar på ändras från år till år, baserat på erfarenheter och miljö. Sådan är popmusikens natur, oberoende på om vi diskuterar vad som är populärt hos individen eller majoriteten. Och det är ganska fascinerande. Popmusik - populär musik - är fascinerande. Det är den musikgenre som är både lättast och svårast att definiera. Lättast på grund av att det är den enda genre som är baserad på något mätbart - hur många gånger en låt lyssnas på. Medges skall att mätningen i sig är bristande till följd av exempelvis illegala nedladdningar, men det handlar likväl om en specifik siffra. Och det är också den svåraste genren att definiera eftersom "populäritet" i grund och botten är både subjektivt och dynamiskt. En låt toppar hitlistorna när en större mängd människors subjektiva åsikter (om låten ifråga) råkar vara samma.

"Popmusik" må vara en förkortning av "populär musik", men ett problem med att definiera genren är att de två uttrycken inte alltid används synonymt. "Populär musik" syftar på de kontemporära hitsen, medan "popmusik" för det mesta syftar på musik med ett specifikt sound. "Populär musik" kan aldrig definieras utifrån hur den låter, men det kan "popmusik", fastän de två egentligen är samma sak. Man hör ofta uttrycket att en låt är "poppig", vilket kan betyda det mesta från soft rock till club och disko, men inte nödvändigtvis att låten ifråga toppar hitlistorna. Ett band kan vara populärt utan att räknas som popband. Det hela är ganska frustrerande när man tänker på det.

Men det mest facinerande är popmusikens föränderlighet med tiden. På femtiotalet, när uttrycket popmusik först började användas, var det i princip synonymt med rock n' roll, men har i årtiondena efter det betytt allt från disko, funk, hårmetal, vad-sjutton-det-var-som-hände-med-musiken-på-nittiotalet och så vidare, till dagens Adele, Nicki Minaj och Gotye vilka alla är ett långt hopp från genrens ursprung.

Och på ungefär samma vis fungerar den personliga musiksmaken också - dynamiken försvinner aldrig från varken populär musik, popmusik eller individens favoriter. Så för att på något vis få med den dynamiken i min lista valde jag att, istället för att lista mina fem favoritartister, räkna upp de fem artister som varit mest betydelsefulla för utvecklingen av min musiksmak. De två är nästan, men inte riktigt, samma sak. Och jag sparar det bästa till sist, för det är roligast så. ;)

5. Sandy Denny
Det dröjde ganska länge innan jag formade ett intresse för folkmusik, men idag får jag kalla det en av mina favoritgenrer (tillsammans med undergenrer som exempelvis folkrock, indie folk etc). Sandy Denny var inte den artist som först formade detta intresse - vem det var avslöjas längre ner i listan - men hon var definitivt en av de artister som cementerade det. Jag föredrar främst det hon gjort solo, framför det hon gjorde i band (hon var med i Fairport Convention, Fotheringay, The Strawbs och även The Bunch, om man nu kan kalla det sistnämnda för ett band). Tyvärr avled hon alltför ung, men det är ett gediget musikarv hon har gett oss och albumet Rising for the Moon har snurrat många varv i min stereo.










4. Fleetwood Mac
Fleetwood Mac är det senaste tillskottet till denna lista eftersom jag inte började lyssna på dem förren jag var runt tjugo. Det är ett fascinerande band eftersom man väldigt distinkt kan skilja på perioder med olika bandmedlemmar. Det är en stor skillnad på "bluesrockiga" Shake your moneymaker från 1968 - det vill säga vad man nu kallar Peter Green's Fleetwood Mac - och "softrockiga" Go your own way från 1977 - då Lindsay Buckingham, Christine McVie och Stevie Nicks kommit med i bandet. Det är nog med detta band som mitt intresse för popmusik överlag - det är föränderligheten som fascinerar mig. Att albumet Rumours är så bra som det är gör ju inte saken värre - det är en sådan raritet som ett album utan egentliga svagheter. När man bedömer ett album gör man det utifrån albumet som helhet, men också hur varje enskild låt klarar att stå för sig som en separat upplevelse. Rumours fallerar inte på någon punkt, enligt min ödmjuka åsikt. Och däri ligger storheten.




3. Jefferson Airplane
Jag vill inte påstå att psykedelisk rock är en genre som vanligtvis attraherar mig, men det var något speciellt som hände när jag för första gången hörde White Rabbit. Låten har ett förföljande sound som gjorde att jag började intressera mig för bandets övriga utbud, och jag ångrar inte att jag gjorde en djupdykning bland deras låtar. Jefferson Airplane ger mig alltid väldigt mycket "feel good"-vibbar, men det är samtidigt inte ett band som jag kan lyssna på dag ut och dag in. Det är ej heller musik som jag använder som någon slags bakgrundsmusik till vardagen. Nej, för mig är det ultimata att avnjuta dessa psykedeliska toner i korta men intensiva stunder, när det rätta humöret infaller.









2. Joan Baez
Som den science fictionnörd jag är så är det kanske inte så konstigt att jag sett filmen Silent Running, vilken av vissa anses vara en klassiker inom genren. Jag minns relativt lite om filmen i sig, men musiken i den gav ett desto varaktigare intryck. I filmen framförs låtarna Silent Running och Rejoice in the Sun av "the queen of folk herself" Joan Baez. Vid tiden hade jag bara en vag uppfattning om vad folkmusik var och hade tidigare inte haft något direkt intresse att utforska genren vidare. Och vid min första Joan Baez-upplevelse tänkte jag inte ens på musiken som folkmusik. Det var filmmusik och jäkligt bra sådan, i mina öron. Jag införskaffade sedan albumet Farewell Angelina lite på vinst och förlust, vilket gjorde att jag verkligen fick upp ögonen - och öronen - för denna sångerska. När min mamma sedan gräver fram exakt samma album ur sina LP-lådor, så är det liksom grädden på moset eller glasyren på kakan eller vad man nu vill kalla det. Ur samma lådor upptäckte jag sedan också Bob Dylan, Julie Felix och en hel del annat i samma stil, men Joan Baez förblir den första och den bästa.






1. Heart
Det var mycket som hände på högstadiet, inte bara tonårsångest. Högstadiet var den tid då jag för första gången tog ner en fantasybok från hyllan i skolbiblioteket och var på väg att påbörja ett ännu pågående beroende för allt vad fantastik heter. Det var också första gången jag upplevde bandet Heart. Jag har alltid varit dragen mot band, speciellt rockband, med kvinnliga sångerskor och Heart var inget undantag. Den första låten jag hörde var den smäktande powerballaden Alone vilken gjorde mig nyfiken men bara måttligt imponerad. Ann Wilsons pipa kan man inte klaga på i låten, men det var ändå något mer jag var ute efter och Alone var inte det. Men när jag en tid senare sprang på ett samlingsalbum - Definitive Collection - med Heart för en billig peng så bestämde jag mig för att ge bandet ett försök till. Det var en chansning eftersom albumet ifråga inte innehöll den enda av deras låtar jag var bekant med. Jag har senare insett att denna samling riktat sig mot bandets tidigare karriär och sorterat bort det mesta av åttiotalets albumorienterade hårrock. Inte för att jag har något emot bandets verk under den perioden, jag älskar de albumen lika mycket, men den viktigaste och mest omvälvande upplevelsen var ändå när mina högtalare för första gången dundrade ut introt till Barracuda. Det var början på ett beroende och jag är än idag ett fanatiskt fan. Jag skulle behöva flera bloggposter för att till fullo introducera er till min Heartsamling. Och någon gång kanske jag skriver de inläggen, men inte idag. :)

En postbil kommer lastad

Som student tryter både pengar och tid, och det är långt ifrån allt jag önskar som jag inhandlar. Men då och då dyker något roligt upp i brevlådan och jag tänkte med jämna mellanrum dela med mig av just sådant roligt här på bloggen och prata lite om första intryck och sådant.

Warhammer 5th Edition Codexböcker

Warhammerböckerna har sällskap av lite
annat roligt i bokhyllan.

Warhammer Fantasy och Warhammer 40k är bordsspel som kan verka ganska skräckinjagande att komma in i med tanke på grundregelbokens tjocklek och den mängd spelmaterial som kan behövas. Jag kan sympatisera med det och jag talar då som en som är nybörjare själv. Warhammer är troligtvis inte ett spel jag skulle gett mig in på på egen hand, men så har jag också tur att ha en svåger som är villig att introducera mig och bana väg för vad som verkar bli ett nytt, stort intresse för mig. Jag har ännu inte skaffat någon egen armé - på grund av pengabrist främst - men köpte däremot hem fem codexböcker till en billig peng. Codexböcker är regelböcker, utöver grundregelboken, specifika för de olika arméerna. Jag är medveten om att flera codex redan har eller snart skall ersättas av den sjätte utgåvan, men för mig duger femte utgåvan bra än så länge. Och jag är ju dessutom lite av en samlare, så att ha flera olika utgåvor av något är inget nytt för mig. Den armé jag själv funderar på att börja bygga är Necrons och kanske skriver jag fler inlägg här angående just det. Eller kanske kan jag dela med mig av enklare regelbeskrivningar för den som är intresserad av, men ännu inte riktigt kommit till skott med att börja spela. Det får vi se i framtiden.


Space Marines Collector's Edition PS3-spel

Som julafton ungefär...

Medan jag surfade runt och letade efter andra Warhammer-relaterade saker hittade jag det här spelet. Och eftersom jag aldrig kan nöja mig med att köpa den reguljära versionen, så köpte jag självklart den limiterade samlarutgåvan av spelet. Det var för övrigt det sista exemplaret som Discshop hade av denna utgående artikel, så någon annan kund som hade denna utgåva i sin önskelista blev nog väldigt besviken när jag roffade åt mig den sista kakbiten, så att säga.

Än så länge har jag inte hunnit göra mer än att packa upp boxen - vilket var en upplevelse i stil med minijulafton - så utlåtande om själva spelet får komma vid något senare tillfälle. Det som finns i den här boxen är - förutom spelet självt såklart - soundtracket på CD, inbunden art book, samlarkort och en magnet i form av ett sigill. Riktigt häftigt paket med andra ord!

Heart - Original Album Classics 5CD-box
Som det stora Heartfan jag är så samlar jag allt som har med bandet att göra, även när det är saker som jag egentligen redan äger. Den här boxen innehåller fem stycken album från bandets tidigaste karriär som jag redan har de separata releaserna av. Det enda som egentligen var nytt för mig var ytterboxens artwork. Men jag är lika glad för det! De inre CD-fodralen är dessutom mindre kopior av de ursprungliga LP-fodralen, vilket jag tycker är väldigt häftigt.


Heart galore!

Boxens första album - som också är bandets andra album - är Little Queen (1977) med de två bonuslåtar som finns med på senare releaser. Jag vill påstå att Little Queen är mitt favoritalbum av Hearts releaser; det är det album som har både starkast folkinfluenser och starkast influenser från klassisk rock med låtar som Dream of the Archer och Barracuda.

Det andra albumet är Dog & Butterfly (1978) som på många vis är en fortsättning på Little Queens stil med tyngre rockiga låtar såsom High Time blandat med akustiska eller halv-akustiska låtar, som exempelvis titellåten Dog & Butterfly. Varianten i denna box har tre stycken bonuslåtar.

Karriären fortsatte sedan med albumet Bebe Le Strange (1980) som är bland bandets tyngre album med låtar som Bebe Le Strange, Break, Rockin' Heaven Down och Raised on You. Bandets folksida är nästan helt borta vid detta lag och bara Silver Wheels och Sweet Darlin' kan sägas tillhöra den kategorin. Detta album har två bonuslåtar.

Sedan kommer vi till det album som jag anser är bandets mest underskattade album någonsin. Private Audition (1982) markerade en viss nergång i popularitet för bandet, vilket jag inte kan förstå eftersom jag tycker det är ett jättebra album. De prövar något nytt medan de samtidigt behåller bandets musikala kärna. Private Audition innehåller så vitt skilda låtar som den aggressiva City's Burning och den betydligt snällare Bright Light Girl.

Sist i boxen kommer Passionworks (1983) där man kan höra åttiotalets AOR/hårmetalinfluenser börja ta form, speciellt i låtar som Sleep Alone och powerballaden Allies. Även detta är ett av bandets mer underskattade album och glöms ofta bort när man diskuterar vilka som är ens favoritperioder för bandet.

På det hela taget är det en väldigt bra box för den som vill djupdyka i bandets tidigare releaser, men det är inte en box man är trolig att köpa om man inte är bekant med deras musik sedan innan. För den som vill testa på Hearts musik skulle jag rekommendera att börja med samlingsalbumet The Essential Heart där alla de viktigaste hitsen finns med, bland annat några av dem jag nämnt ovan.

Och det får avsluta det här inlägget. Har inte gjort några fler inköp å det senaste, men ni kan förvänta er uppdateringar i stil med den här när jag i framtiden inhandlar något nytt intressant. Nästa gång monologar jag om musik, så stay tuned!

Biobesök: Mortal Instruments - Stad av Skuggor

Till att börja med är det ett par saker jag vill påpeka. För det första; jag har inte läst boken som den här filmen är baserad på och kan inte kommentera så mycket angående ändringar som gjorts från det ena mediet till det andra. För det andra; jag har inte sett eller läst något ur Twilightfranchisen och kan inte göra några jämförelser mellan de två, även om det är uppenbart att den här filmen rider på Twilights kändisskap och riktar sig mot samma publik.

Mortal Instruments handlar om tonåringen Clary - spelad av Lily Collins - som börjar rita konstiga symboler, se saker som inte andra ser och vars mamma försvinner mystiskt. Hon träffar på lite gothklätt folk och följer med till ett magiskt institut för att leta efter en bägare som inte är graalen. Det är dessutom början på en kärlekstriangel, för något sådant har vi aldrig sett förut.

Handlingen är lite överallt och det är ibland ganska uppenbart att det är en film baserad på en bok; karaktärer och termer introduceras lite hur som helst, och även om det fortfarande är lätt att hänga med så är det ändå en film mest gjord för de som läst böckerna. Handlingen känns heller inte särskilt originell, men därmed inte sagt att den inte var underhållande. En sak som jag tänkte på, utan att ge några spoilers, var att vissa delar påminde mig om den ursprungliga Star Wars-trilogin. Om det är en bra eller dålig sak är öppet för diskussion.

Lily Collins gör en bra prestation med vad hon har att jobba med och kvaliteten på resten av skådespeleriet varierar från ointresserad till bra till överspel. Överlag har jag inga problem med castingen förutom att jag, under vissa aktionsekvenser, hade svårt att skilja vissa av skådespelarna åt, bland annat Lily Collins och Jemima West (som spelar sidkaraktären Isabelle).

För det mesta håller filmen mig intresserad men inte överväldigad. Det enda som egentligen tog mig ur stämningen var det katastrofalt dåliga musiken som alldeles för ofta är opassande "poppig" och bryter mot den fantasyrika atmosfären. Specialeffekter håller genomgående bra kvalitet, med vissa scener som sticker ut speciellt, bland annat när Clary upptäcker en av sina speciella krafter och när hon för första gången håller i den åtråvärda bägaren.

Jag har vissa problem med Clary som karaktär, men i seriens egna universum så passar hon väl in, antar jag. Hon är ganska ytlig, men jag vet inte om det är ett problem som uppkommit eller kvarstår från övergången mellan skrivet och visuellt medium. Jag känner heller aldrig att hennes reaktioner är realistiska, men å andra sidan hade det knappast blivit någon berättelse om så var fallet. Clary är kanske det modiga undantaget som bekräftar regeln. Vad vet jag. Dessutom väljer hon ju fel kille! Fast att jag föredrar den helylle kompisen Simon framför emo "shadowhunter" Jace är en hundraprocent personlig åsikt. Men ändå...Team Simon FTW!

Filmen är också fylld med flera humoristiska stunder och känns ibland både självmedveten och självparodiserande, vilket kanske kan uppskattas av genrens -  "paranormal romance" - mer skeptiska publik.

Slutet är, precis som man kan vänta sig, inget egentligt slut överhuvudtaget eftersom historien fortsätter i x antal böcker till, vilka alla kan komma att bli film beroende om Mortal Instruments - Stad av Skuggor blir succé eller box office bomb. Personligen ångrar jag inte att jag sett den, men det är troligtvis inte en film som jag kommer återkomma till. Om jag kommer se den eventuella fortsättningen är en fråga jag tar mig an när den dagen kommer, eftersom det är andra aspekter som också spelar roll.

Rekommenderar jag den? Det här en film för en specifik publik och du vet nog redan om du är del av den publiken eller inte, så om jag rekommenderar den eller inte kommer nog inte ha så stor betydelse.

Betyg:

Introduktion och sådant

I detta första inlägg är det nog en god idé att presentera mig själv och vad det är jag vill göra med min blogg. Jag är Blekingetjej av årgång 1990, i skrivande stund bosatt i Lund och aspirerande civilingenjör inom nanoteknik. Men förutom att ha en viss känsla för matematik, så är jag också - om jag får säga det själv - nörd på medelhög nivå vad gäller det mesta inom genrerna science fiction och fantasy, och till en viss del skräck. Det hela började någon gång på högstadiet då jag plockade upp en bok av David Eddings och det har bara gått utför efter det. ;)

Man behöver inte ha så här många utgåvor av en och samma film...
men jag har det!

Min fascination för och intresse av dessa genrer sträcker sig från litteratur till film och spel, och det jag vill med den här bloggen är att dela med mig av mina tankar och upplevelser från dessa olika medier. Dock vill jag inte sätta några strikta gränser för vad som kan hamna på den här bloggen, utan hålla öppet för vad som helst som intresserar mig - det råkar bara vara så att majoriteten av det berör nämnda genrer på något vis, så bloggen får ganska naturligt en SF/F-baserad personlighet. Musik är också något som engagerar mig - och det lär dyka upp musikinriktade inlägg här - men där gäller ju uppenbarligen lite andra genredefinitioner och är ett ämne för en annan gång.
Bloggens namn - och det alias jag använder - är kanske bekant för några av mina mer filmintresserade läsare, men för andra kanske helt okänt. Namnet har sitt ursprung från, och är på ett sätt en hyllning till, Fritz Langs science fictionfilm Metropolis från 1927 som jag nog får klassa som en av mina absoluta favoritfilmer någonsin. I filmen skapar en vetenskapsman en ond robotkopia av kvinnan Maria och "shit starts to happen", som man säger. Filmen är dock mer komplex än vad meningen ovan får det att låta som, och en oerhört intressant filmupplevelse som jag rekommenderar alla att se.

Och det får avsluta detta första trevande försök till att starta en blogg. Nästa gång rapporterar jag från ett biobesök och i framtiden hoppas jag kunna bjuda på recensioner, listor, smakprov ur mina samlingar och mycket mer skoj.

Stay online!