Filmen är såklart uppföljare till den första Thor-filmen från 2011, samt The Avengers från 2012, där bland annat Bifrost förstördes och Loke blev lite maktgalen. Thor: The Dark World börjar med att Bifrost återskapats och Loke är på väg att sättas i säkert förvar (eller är han?). Thor fixar fred i de nio världarna och trånar samtidigt efter dödliga Jane Foster på jorden. Dr. Erik Selvig (Stellan Skarsgård) springer omkring näck i Stonehenge och ja, så dyker svartalver upp också och ställer till med otyg.
Det är en film i samma anda och atmosfär som första filmen, och den lyckas hålla en väldigt bra balans mellan humor och drama - vilket till en del är dess attraktionskraft. Det andra som attrakterar åskådaren är de fantastiska, datorgenerade vyerna över gudarnas boning Asgård. Ja, och så att spana på - beroende på vilket man föredrar - Chris Hemsworths muskler eller Natalie Portmans...hm...hår (Det är seriöst orealistiskt hur varenda av hennes hårstrån alltid lyckas ligga perfekt.). Action och explosioner ingår i priset.
Skådespeleriet är såklart av första klass, men med den budget som pumpas in i dessa filmer så kan man knappast förvänta sig mindre. Karaktärerna är inte ytliga, men alla av dem är heller inte särskilt komplexa. Loke är såklart undantaget som ömsom ond snubbe och ömsom mindre ond snubbe, med tvivelaktiga motiv och kanske lite mer mammakär än vad han vill erkänna.
Handlingsmässigt är det här en typisk popcornrulle, men en väldigt underhållande sådan. Är man ute efter djup så sitter man i fel salong. Å andra sidan är det här inte en film att se om man inte sett föregångarna, så nog vet man vad man har att förvänta sig. Och lite imponerande är det ändå att Marvels fortsättningsfilmer - Avengers, Thor: The Dark World, Iron Man 2 och 3 - ändå lyckas hålla en tämligen genomgående god kvalitet, speciellt i en värld där kassa uppföljare är mer regel än undantag.
Betyg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar