Tidsmaskin ur funktion!

Det är mitt mål att få ett inlägg publicerat varje måndag, men denna gång har jag inte haft tid att skriva klart det inlägg jag planerat för denna vecka. Men om ni har tålamod att vänta till morgondagen så får ni få läsa snack om spel i allehanda modigenrer.

Håll ut!

En postbil kommer lastad II

För de tre första objekten i det här inlägget fuskar jag faktiskt lite, eftersom de inte levererats av någon postbil, utan faktiskt köpts i butik. Shopping IRL om ni så vill. De är resultatet av ett besök hos Repeat Records i Lund, en butik som främst säljer musik i form av vinyl och CD, men också har ett visst utbud av begagnad film. För ovanlighetens skull kom jag inte ut därifrån med en kasse full av LP-skivor, utan slumpen ville att de saker jag fann mest intressanta var av något mindre dimensioner. (Jag älskar vinyler, men de har en väldigt opraktisk storlek!)

Bob Dylan - John Wesley Harding

John Wesley Harding i
gammal och ny variant.

Som ni nog noterat lyssnar jag väldigt mycket på folkmusik i de flesta former och Bob Dylan är inget undantag. Dock vill jag påstå att jag är mer ett fan av hans låtskrivande, än av hans låtframförande. Hans något speciella sångstil tilltalar mig inte alltid. Albumet John Wesley Harding, ursprungligen från 1968, är jag faktiskt mer bekant med genom Thea Gilmores tolkning från 2011. Jag får nog säga att jag föredrar Gilmores coverversioner av låtarna, men det har troligtvis mest att göra med att jag i nio fall utav tio föredrar kvinnliga sångerskor. Men när jag hittade originalalbumet av Bob Dylan i butiken så bestämde jag mig för att slå till, för det är ändå något speciellt med att uppleva låtar i deras ursprungliga tappning. Mina favoriter från albumet är All Along the Watchtower, The Ballad of Frankie Lee and Judas Priest samt The Wicked Messenger. Till skillnad från vad verkar vara majoriteten musiklyssnare så tycker jag inte att Jimi Hendrix' version av All Along the Watchtower är den bästa och definitiva tolkningen av låten. Bob Dylans avskalade och mer akustiska arrangemang är i min mening mer effektfullt för att delge låtens syfte, medan Jimi Hendrix' må vara pampigare men också mindre känslofull och intim.

Judy Collins - Judy sings Dylan
Mer Dylan, men inte i original och inte framfört av Thea Gilmore, utan av folksångerskan Judy Collins. Jag har inte hunnit lyssna igenom det här albumet något nämnvärt, men gillar man folkmusik i stil med Joan Baez eller Sandy Denny, så är Judy Collins ett ganska naturligt tillskott till spellistorna. Skivan innehåller bland annat covers av låtarna Like a Rolling Stone och It's All Over Now Baby Blue.

Voyage to the Bottom of the Sea (20th Century Classics)
Denna film är faktiskt tämligen okänd för mig, men jag är alltid intresserad av lite halvretro, b-filmsaktiga science fictionfilmer från femtiotalet. Det mesta från det årtiondet har lite kultkänsla, även skräpfilmerna. Och den här filmen inkluderar en roll av Walter Pidgeon, känd från klassikern Forbidden Planet, så jag är ju automatiskt nyfiken. Dessutom är det en snygg slipcoverutgåva, dock utan bonusmaterial. Att fodralet sedan också är numrerad på ryggen får det ju att rycka i internetshoppingfingrarna, för är det något jag aldrig kan motså så är det att samla på numrerade serier à la Studio Ghibli Collection, Disneyklassiker och dylika.

Film, film, FILM!

Journey to the Center of the Earth (1993)
Den här TV-filmen beställde jag från andra sidan pölen eftersom den är en del av mitt pågående Projekt SFFH som jag pratade om i förra inlägget. Låt mig börja med att säga att det inte har varit lätt att få tag på den. Denna titel släpptes 2011 som en Amazon.com Manufacture on Demand DVD och innan dess verkar det bara ha funnits en ryskdubbad VHS-utgåva på hemvideomarknaden. Jag har dock inte kunnat bekräfta detta till hundra procent. Det är en obskyr TV-film som verkar vara ett första försök till en TV-serie som aldrig blev av, och det skall vi nog vara glada över för det här är knappast en bra film. Visst kan man skratta lite åt töntigheterna, men när det är uppenbart att det inte är en färdig berättelse och segment är haffsigt sammansatta med berättarröst och klipp från scener som troligtvis skulle ha tillhört ett annat avsnitt i serien, så kan man knappast ge den beröm oavsett hur gentil man är. Men jag är ändå glad att ha den i min ägo just på grund av dess obskyritet.

The Blair Witch Experience Box
Det är lite pinsamt att medge att jag aldrig sett The Blair Witch Project, som väl numera anses vara en klassiker. Men med den här boxen har jag tänkt ge ändring på det. Det som fick mig att till slut komma till skott med att inhandla den till samlingen var en video på blip.tv (varning: spoilers) angående den andra filmen i serien, Book of Shadows: Blair Witch 2, som fångade mitt intresse. Det exemplar jag köpte är begagnat, men i tillräckligt gott skick för mig och den innehåller även en del andra godsaker såsom tre PC-spel från franchisen och ett halsband föreställande en symbol från filmen (Nej, jag kommer aldrig använda det som ett faktiskt halsband.).

Star Trek: Into Darkness Steelbook
Den här hade jag inte planerat att köpa på ett tag, men så hörde jag rykten om att folk klagade på det nästan icke-existerande bonusmaterialet på de vanliga utgåvorna. Så jag tänkte då att det kanske var idé att införskaffa den utgåva som innehöll en del exklusivt material, nämligen den limiterade steelbookutgåvan (Jag går alltid igång på steelbooks alltså!). Dock så passar den inte riktigt in i min filmhylla eftersom det är en Blu-Ray, medan allt annat Star Trek-relaterat som jag äger är på DVD. Men det är sådana smällar man får ta när man spontanköper grejer.

Ett ändlöst projekt

För ett bra tag sedan kom jag på en idé till ett filmtittarprojekt som jag aldrig, realistiskt sett, skulle kunna slutföra, men som fortsätter att hålla mig intresserad just av den anledningen. Projektet var att jag skulle se alla science fiction-, fantasy- och skräckfilmer som jag kunde hitta. Ja, ni kan ju höra hur ouppnåeligt det låter. Men av någon anledning så påbörjade jag projektet - som jag kallar Projekt SFFH, där H står för skräck såklart - och jag har liksom fortsatt av ren galenskap.

Idén var att jag skulle beta av ett år i taget och enligt en Random Number Generator på internet så blev det att jag började med science fiction från 1993, skräck från 1975 och fantasy från 1941. Eftersom jag använder filmtipset.se så väljer jag att begränsa mig till de filmer som finns inlagda där. Det är möjligt att imdb listar ytterliggare några filmer från de åren, men jag har inte tid att leta upp varenda obskyritet och filmtipsets databas är fullt tillräcklig. Det kommer naturligtvis också finnas filmer som jag inte kommer kunna få tag på, och för att kunna gå vidare med projektet får jag helt enkelt hoppa över dem. Men om någon vet var man får tag på Kenneth Angers Who Has Been Rocking My Dreamboat så får de gärna berätta det för mig.

Nedan kommer rapport om hur projektet framskridit än så länge. Listorna innehåller de filmer jag sett, först sorterade efter det betyg de fått (siffra från 1-5) och sedan sorterade alfabetiskt. Klicka på listtitlarna för att få en komplett lista över alla filmer från året ifråga (som finns inlagda på filmtipset.se).

Science Fiction, 1993:

• 12.01 (5)
• Cyborg Cop (4)
• Jurassic Park
• Knights
• 8 Man After (3)
• The Attack of the 50 ft Woman
• Babylon 5: The Gathering
• Battle Angel
• Body Snatchers
• Demolition Man
• Galleria
• Lifepod
• Mask of Zeguy
• Nemesis
• Philadelphia Experiment 2
• Return of the Living Dead 3
• Robocop 3
• SeaQuest (Pilotavsnittet)
• Ticks
• The Tommyknockers
• A Wind Named Amnesia (2)
• American Cyborg: Steel Warrior
• Arcade
• Carnosaur
• Fire in the Sky
• Full Eclipse
• The Meteor Man
• Secret Adventures of Tom Thumb
• Beach Babes from Beyond (1)
• Coneheads
• Patlabor 2
• Super Mario Bros.

Skräck, 1975:

• The Rocky Horror Picture Show (5)
• Shivers
• Deep Red (3)
• Eyeball
• Night of the Seagulls
• Picnic at Hanging Rock
• Alice Cooper: The Nightmare (2)
• Invasion of the Giant Spiders

Fantasy, 1941:

• Mr. Bug Goes to Town (5)
• The Wolf Man (4)
• Adventures of Captain Marvel (3)
• The Blood of Jesus (1)

Den dynamiska musiksmaken

Jag har ofta försökt göra listor i stil med "mina topp fem favoritartister genom tiderna" och funnit det en ganska omöjlig uppgift då vilka artister man gillar och lyssnar på ändras från år till år, baserat på erfarenheter och miljö. Sådan är popmusikens natur, oberoende på om vi diskuterar vad som är populärt hos individen eller majoriteten. Och det är ganska fascinerande. Popmusik - populär musik - är fascinerande. Det är den musikgenre som är både lättast och svårast att definiera. Lättast på grund av att det är den enda genre som är baserad på något mätbart - hur många gånger en låt lyssnas på. Medges skall att mätningen i sig är bristande till följd av exempelvis illegala nedladdningar, men det handlar likväl om en specifik siffra. Och det är också den svåraste genren att definiera eftersom "populäritet" i grund och botten är både subjektivt och dynamiskt. En låt toppar hitlistorna när en större mängd människors subjektiva åsikter (om låten ifråga) råkar vara samma.

"Popmusik" må vara en förkortning av "populär musik", men ett problem med att definiera genren är att de två uttrycken inte alltid används synonymt. "Populär musik" syftar på de kontemporära hitsen, medan "popmusik" för det mesta syftar på musik med ett specifikt sound. "Populär musik" kan aldrig definieras utifrån hur den låter, men det kan "popmusik", fastän de två egentligen är samma sak. Man hör ofta uttrycket att en låt är "poppig", vilket kan betyda det mesta från soft rock till club och disko, men inte nödvändigtvis att låten ifråga toppar hitlistorna. Ett band kan vara populärt utan att räknas som popband. Det hela är ganska frustrerande när man tänker på det.

Men det mest facinerande är popmusikens föränderlighet med tiden. På femtiotalet, när uttrycket popmusik först började användas, var det i princip synonymt med rock n' roll, men har i årtiondena efter det betytt allt från disko, funk, hårmetal, vad-sjutton-det-var-som-hände-med-musiken-på-nittiotalet och så vidare, till dagens Adele, Nicki Minaj och Gotye vilka alla är ett långt hopp från genrens ursprung.

Och på ungefär samma vis fungerar den personliga musiksmaken också - dynamiken försvinner aldrig från varken populär musik, popmusik eller individens favoriter. Så för att på något vis få med den dynamiken i min lista valde jag att, istället för att lista mina fem favoritartister, räkna upp de fem artister som varit mest betydelsefulla för utvecklingen av min musiksmak. De två är nästan, men inte riktigt, samma sak. Och jag sparar det bästa till sist, för det är roligast så. ;)

5. Sandy Denny
Det dröjde ganska länge innan jag formade ett intresse för folkmusik, men idag får jag kalla det en av mina favoritgenrer (tillsammans med undergenrer som exempelvis folkrock, indie folk etc). Sandy Denny var inte den artist som först formade detta intresse - vem det var avslöjas längre ner i listan - men hon var definitivt en av de artister som cementerade det. Jag föredrar främst det hon gjort solo, framför det hon gjorde i band (hon var med i Fairport Convention, Fotheringay, The Strawbs och även The Bunch, om man nu kan kalla det sistnämnda för ett band). Tyvärr avled hon alltför ung, men det är ett gediget musikarv hon har gett oss och albumet Rising for the Moon har snurrat många varv i min stereo.










4. Fleetwood Mac
Fleetwood Mac är det senaste tillskottet till denna lista eftersom jag inte började lyssna på dem förren jag var runt tjugo. Det är ett fascinerande band eftersom man väldigt distinkt kan skilja på perioder med olika bandmedlemmar. Det är en stor skillnad på "bluesrockiga" Shake your moneymaker från 1968 - det vill säga vad man nu kallar Peter Green's Fleetwood Mac - och "softrockiga" Go your own way från 1977 - då Lindsay Buckingham, Christine McVie och Stevie Nicks kommit med i bandet. Det är nog med detta band som mitt intresse för popmusik överlag - det är föränderligheten som fascinerar mig. Att albumet Rumours är så bra som det är gör ju inte saken värre - det är en sådan raritet som ett album utan egentliga svagheter. När man bedömer ett album gör man det utifrån albumet som helhet, men också hur varje enskild låt klarar att stå för sig som en separat upplevelse. Rumours fallerar inte på någon punkt, enligt min ödmjuka åsikt. Och däri ligger storheten.




3. Jefferson Airplane
Jag vill inte påstå att psykedelisk rock är en genre som vanligtvis attraherar mig, men det var något speciellt som hände när jag för första gången hörde White Rabbit. Låten har ett förföljande sound som gjorde att jag började intressera mig för bandets övriga utbud, och jag ångrar inte att jag gjorde en djupdykning bland deras låtar. Jefferson Airplane ger mig alltid väldigt mycket "feel good"-vibbar, men det är samtidigt inte ett band som jag kan lyssna på dag ut och dag in. Det är ej heller musik som jag använder som någon slags bakgrundsmusik till vardagen. Nej, för mig är det ultimata att avnjuta dessa psykedeliska toner i korta men intensiva stunder, när det rätta humöret infaller.









2. Joan Baez
Som den science fictionnörd jag är så är det kanske inte så konstigt att jag sett filmen Silent Running, vilken av vissa anses vara en klassiker inom genren. Jag minns relativt lite om filmen i sig, men musiken i den gav ett desto varaktigare intryck. I filmen framförs låtarna Silent Running och Rejoice in the Sun av "the queen of folk herself" Joan Baez. Vid tiden hade jag bara en vag uppfattning om vad folkmusik var och hade tidigare inte haft något direkt intresse att utforska genren vidare. Och vid min första Joan Baez-upplevelse tänkte jag inte ens på musiken som folkmusik. Det var filmmusik och jäkligt bra sådan, i mina öron. Jag införskaffade sedan albumet Farewell Angelina lite på vinst och förlust, vilket gjorde att jag verkligen fick upp ögonen - och öronen - för denna sångerska. När min mamma sedan gräver fram exakt samma album ur sina LP-lådor, så är det liksom grädden på moset eller glasyren på kakan eller vad man nu vill kalla det. Ur samma lådor upptäckte jag sedan också Bob Dylan, Julie Felix och en hel del annat i samma stil, men Joan Baez förblir den första och den bästa.






1. Heart
Det var mycket som hände på högstadiet, inte bara tonårsångest. Högstadiet var den tid då jag för första gången tog ner en fantasybok från hyllan i skolbiblioteket och var på väg att påbörja ett ännu pågående beroende för allt vad fantastik heter. Det var också första gången jag upplevde bandet Heart. Jag har alltid varit dragen mot band, speciellt rockband, med kvinnliga sångerskor och Heart var inget undantag. Den första låten jag hörde var den smäktande powerballaden Alone vilken gjorde mig nyfiken men bara måttligt imponerad. Ann Wilsons pipa kan man inte klaga på i låten, men det var ändå något mer jag var ute efter och Alone var inte det. Men när jag en tid senare sprang på ett samlingsalbum - Definitive Collection - med Heart för en billig peng så bestämde jag mig för att ge bandet ett försök till. Det var en chansning eftersom albumet ifråga inte innehöll den enda av deras låtar jag var bekant med. Jag har senare insett att denna samling riktat sig mot bandets tidigare karriär och sorterat bort det mesta av åttiotalets albumorienterade hårrock. Inte för att jag har något emot bandets verk under den perioden, jag älskar de albumen lika mycket, men den viktigaste och mest omvälvande upplevelsen var ändå när mina högtalare för första gången dundrade ut introt till Barracuda. Det var början på ett beroende och jag är än idag ett fanatiskt fan. Jag skulle behöva flera bloggposter för att till fullo introducera er till min Heartsamling. Och någon gång kanske jag skriver de inläggen, men inte idag. :)

En postbil kommer lastad

Som student tryter både pengar och tid, och det är långt ifrån allt jag önskar som jag inhandlar. Men då och då dyker något roligt upp i brevlådan och jag tänkte med jämna mellanrum dela med mig av just sådant roligt här på bloggen och prata lite om första intryck och sådant.

Warhammer 5th Edition Codexböcker

Warhammerböckerna har sällskap av lite
annat roligt i bokhyllan.

Warhammer Fantasy och Warhammer 40k är bordsspel som kan verka ganska skräckinjagande att komma in i med tanke på grundregelbokens tjocklek och den mängd spelmaterial som kan behövas. Jag kan sympatisera med det och jag talar då som en som är nybörjare själv. Warhammer är troligtvis inte ett spel jag skulle gett mig in på på egen hand, men så har jag också tur att ha en svåger som är villig att introducera mig och bana väg för vad som verkar bli ett nytt, stort intresse för mig. Jag har ännu inte skaffat någon egen armé - på grund av pengabrist främst - men köpte däremot hem fem codexböcker till en billig peng. Codexböcker är regelböcker, utöver grundregelboken, specifika för de olika arméerna. Jag är medveten om att flera codex redan har eller snart skall ersättas av den sjätte utgåvan, men för mig duger femte utgåvan bra än så länge. Och jag är ju dessutom lite av en samlare, så att ha flera olika utgåvor av något är inget nytt för mig. Den armé jag själv funderar på att börja bygga är Necrons och kanske skriver jag fler inlägg här angående just det. Eller kanske kan jag dela med mig av enklare regelbeskrivningar för den som är intresserad av, men ännu inte riktigt kommit till skott med att börja spela. Det får vi se i framtiden.


Space Marines Collector's Edition PS3-spel

Som julafton ungefär...

Medan jag surfade runt och letade efter andra Warhammer-relaterade saker hittade jag det här spelet. Och eftersom jag aldrig kan nöja mig med att köpa den reguljära versionen, så köpte jag självklart den limiterade samlarutgåvan av spelet. Det var för övrigt det sista exemplaret som Discshop hade av denna utgående artikel, så någon annan kund som hade denna utgåva i sin önskelista blev nog väldigt besviken när jag roffade åt mig den sista kakbiten, så att säga.

Än så länge har jag inte hunnit göra mer än att packa upp boxen - vilket var en upplevelse i stil med minijulafton - så utlåtande om själva spelet får komma vid något senare tillfälle. Det som finns i den här boxen är - förutom spelet självt såklart - soundtracket på CD, inbunden art book, samlarkort och en magnet i form av ett sigill. Riktigt häftigt paket med andra ord!

Heart - Original Album Classics 5CD-box
Som det stora Heartfan jag är så samlar jag allt som har med bandet att göra, även när det är saker som jag egentligen redan äger. Den här boxen innehåller fem stycken album från bandets tidigaste karriär som jag redan har de separata releaserna av. Det enda som egentligen var nytt för mig var ytterboxens artwork. Men jag är lika glad för det! De inre CD-fodralen är dessutom mindre kopior av de ursprungliga LP-fodralen, vilket jag tycker är väldigt häftigt.


Heart galore!

Boxens första album - som också är bandets andra album - är Little Queen (1977) med de två bonuslåtar som finns med på senare releaser. Jag vill påstå att Little Queen är mitt favoritalbum av Hearts releaser; det är det album som har både starkast folkinfluenser och starkast influenser från klassisk rock med låtar som Dream of the Archer och Barracuda.

Det andra albumet är Dog & Butterfly (1978) som på många vis är en fortsättning på Little Queens stil med tyngre rockiga låtar såsom High Time blandat med akustiska eller halv-akustiska låtar, som exempelvis titellåten Dog & Butterfly. Varianten i denna box har tre stycken bonuslåtar.

Karriären fortsatte sedan med albumet Bebe Le Strange (1980) som är bland bandets tyngre album med låtar som Bebe Le Strange, Break, Rockin' Heaven Down och Raised on You. Bandets folksida är nästan helt borta vid detta lag och bara Silver Wheels och Sweet Darlin' kan sägas tillhöra den kategorin. Detta album har två bonuslåtar.

Sedan kommer vi till det album som jag anser är bandets mest underskattade album någonsin. Private Audition (1982) markerade en viss nergång i popularitet för bandet, vilket jag inte kan förstå eftersom jag tycker det är ett jättebra album. De prövar något nytt medan de samtidigt behåller bandets musikala kärna. Private Audition innehåller så vitt skilda låtar som den aggressiva City's Burning och den betydligt snällare Bright Light Girl.

Sist i boxen kommer Passionworks (1983) där man kan höra åttiotalets AOR/hårmetalinfluenser börja ta form, speciellt i låtar som Sleep Alone och powerballaden Allies. Även detta är ett av bandets mer underskattade album och glöms ofta bort när man diskuterar vilka som är ens favoritperioder för bandet.

På det hela taget är det en väldigt bra box för den som vill djupdyka i bandets tidigare releaser, men det är inte en box man är trolig att köpa om man inte är bekant med deras musik sedan innan. För den som vill testa på Hearts musik skulle jag rekommendera att börja med samlingsalbumet The Essential Heart där alla de viktigaste hitsen finns med, bland annat några av dem jag nämnt ovan.

Och det får avsluta det här inlägget. Har inte gjort några fler inköp å det senaste, men ni kan förvänta er uppdateringar i stil med den här när jag i framtiden inhandlar något nytt intressant. Nästa gång monologar jag om musik, så stay tuned!