Mortal Instruments handlar om tonåringen Clary - spelad av Lily Collins - som börjar rita konstiga symboler, se saker som inte andra ser och vars mamma försvinner mystiskt. Hon träffar på lite gothklätt folk och följer med till ett magiskt institut för att leta efter en bägare som inte är graalen. Det är dessutom början på en kärlekstriangel, för något sådant har vi aldrig sett förut.
Handlingen är lite överallt och det är ibland ganska uppenbart att det är en film baserad på en bok; karaktärer och termer introduceras lite hur som helst, och även om det fortfarande är lätt att hänga med så är det ändå en film mest gjord för de som läst böckerna. Handlingen känns heller inte särskilt originell, men därmed inte sagt att den inte var underhållande. En sak som jag tänkte på, utan att ge några spoilers, var att vissa delar påminde mig om den ursprungliga Star Wars-trilogin. Om det är en bra eller dålig sak är öppet för diskussion.
Lily Collins gör en bra prestation med vad hon har att jobba med och kvaliteten på resten av skådespeleriet varierar från ointresserad till bra till överspel. Överlag har jag inga problem med castingen förutom att jag, under vissa aktionsekvenser, hade svårt att skilja vissa av skådespelarna åt, bland annat Lily Collins och Jemima West (som spelar sidkaraktären Isabelle).
För det mesta håller filmen mig intresserad men inte överväldigad. Det enda som egentligen tog mig ur stämningen var det katastrofalt dåliga musiken som alldeles för ofta är opassande "poppig" och bryter mot den fantasyrika atmosfären. Specialeffekter håller genomgående bra kvalitet, med vissa scener som sticker ut speciellt, bland annat när Clary upptäcker en av sina speciella krafter och när hon för första gången håller i den åtråvärda bägaren.
Jag har vissa problem med Clary som karaktär, men i seriens egna universum så passar hon väl in, antar jag. Hon är ganska ytlig, men jag vet inte om det är ett problem som uppkommit eller kvarstår från övergången mellan skrivet och visuellt medium. Jag känner heller aldrig att hennes reaktioner är realistiska, men å andra sidan hade det knappast blivit någon berättelse om så var fallet. Clary är kanske det modiga undantaget som bekräftar regeln. Vad vet jag. Dessutom väljer hon ju fel kille! Fast att jag föredrar den helylle kompisen Simon framför emo "shadowhunter" Jace är en hundraprocent personlig åsikt. Men ändå...Team Simon FTW!
Filmen är också fylld med flera humoristiska stunder och känns ibland både självmedveten och självparodiserande, vilket kanske kan uppskattas av genrens - "paranormal romance" - mer skeptiska publik.
Slutet är, precis som man kan vänta sig, inget egentligt slut överhuvudtaget eftersom historien fortsätter i x antal böcker till, vilka alla kan komma att bli film beroende om Mortal Instruments - Stad av Skuggor blir succé eller box office bomb. Personligen ångrar jag inte att jag sett den, men det är troligtvis inte en film som jag kommer återkomma till. Om jag kommer se den eventuella fortsättningen är en fråga jag tar mig an när den dagen kommer, eftersom det är andra aspekter som också spelar roll.
Rekommenderar jag den? Det här en film för en specifik publik och du vet nog redan om du är del av den publiken eller inte, så om jag rekommenderar den eller inte kommer nog inte ha så stor betydelse.
Betyg:
