TARDIS repareras

Under den mest olägliga av olägliga tider så bestämde sig min laptop för att sjunga på sista versen och den lilla antydan till planering jag lyckas åstadkomma åkte ju självklart ut genom fönstret. Nu har jag en ny datormaskin i knäet, men inte hunnit skriva något för denna måndag. Dessutom har jag en gaziljon inlämningsuppgifter i skolan, så bloggande - hur roligt det än är - får dock en underordnad plats i priolistan. Jag kommer skriva inlägg de närmaste två månaderna, men kommer troligtvis inte ha tid att göra det varje vecka. Ni får helt enkelt ha lite överseende med det, och ivrigt vänta på tider då jag faktiskt har möjlighet att utveckla den här sidan så som jag vill.

In other news, jag var och såg Hunger Games: Catching Fire på bio. Den var bra. 'Nuff said. :P

Och om ni har tråkigt under dödtiderna för den här bloggen, så kan ni ju lägga några timmar på att lyssna på Noah "Spoony" Antwilers Counter Monkey-avsnitt på YouTube där han nördar D&D för fullt.

Enjoy!

Biobesök: Thor - The Dark World

Så, då har man varit och sett Marvels senaste spektakel Thor: The Dark World på bioduken, i multipla - nåja, tre - dimensioner och här följer domen.

Filmen är såklart uppföljare till den första Thor-filmen från 2011, samt The Avengers från 2012, där bland annat Bifrost förstördes och Loke blev lite maktgalen. Thor: The Dark World börjar med att Bifrost återskapats och Loke är på väg att sättas i säkert förvar (eller är han?). Thor fixar fred i de nio världarna och trånar samtidigt efter dödliga Jane Foster på jorden. Dr. Erik Selvig (Stellan Skarsgård) springer omkring näck i Stonehenge och ja, så dyker svartalver upp också och ställer till med otyg.

Det är en film i samma anda och atmosfär som första filmen, och den lyckas hålla en väldigt bra balans mellan humor och drama - vilket till en del är dess attraktionskraft. Det andra som attrakterar åskådaren är de fantastiska, datorgenerade vyerna över gudarnas boning Asgård. Ja, och så att spana på - beroende på vilket man föredrar - Chris Hemsworths muskler eller Natalie Portmans...hm...hår (Det är seriöst orealistiskt hur varenda av hennes hårstrån alltid lyckas ligga perfekt.). Action och explosioner ingår i priset.

Skådespeleriet är såklart av första klass, men med den budget som pumpas in i dessa filmer så kan man knappast förvänta sig mindre. Karaktärerna är inte ytliga, men alla av dem är heller inte särskilt komplexa. Loke är såklart undantaget som ömsom ond snubbe och ömsom mindre ond snubbe, med tvivelaktiga motiv och kanske lite mer mammakär än vad han vill erkänna.

Handlingsmässigt är det här en typisk popcornrulle, men en väldigt underhållande sådan. Är man ute efter djup så sitter man i fel salong. Å andra sidan är det här inte en film att se om man inte sett föregångarna, så nog vet man vad man har att förvänta sig. Och lite imponerande är det ändå att Marvels fortsättningsfilmer - Avengers, Thor: The Dark World, Iron Man 2 och 3 - ändå lyckas hålla en tämligen genomgående god kvalitet, speciellt i en värld där kassa uppföljare är mer regel än undantag.

Betyg: